Idag kom den alltså, den där urladdningen jag har väntat på såååå himla länge. Jag har känt den, men det har aldrig funnits den där lilla knycken som ska få det till att explodera, men idag kom den. Med buller och bång slog den till. Och vad var den utlösande faktorn då? Det vill jag inte berätta här, men ni som lever i ett förhållande vet att ibland behöver man rensa luften och idag var det min och Lasses tur. Vi har gjort det innan naturligtvis, men det har inte varit så pass att det har blivit så stort som det blev idag. Och visst var det en bagatelsak, men det var det lilla som krävdes för mig. Jag vet inte hur det är med er andra, men ibland känner jag att jag verkligen behöver gråta och då menar jag riktigt att gråta. Det är det jag menar med "urladdningen". Jag tror jag grät först i minst 20 minuter på förmiddagen och när jag var uppe på flickornas rum i eftermiddags och bytade gardiner råkade jag höra Anna Bergendahls låt "This is my life" och då satte jag igång igen. Den resterande av tiden har jag varit på ett uruselt humör och valt att vara för mig själv. Jag hoppas verkligen att jag är på bättre humör imorgon när jag ska till mitt arbete och ha hälsobesök av 6-åringarna.
Trots mitt usla humör idag har jag tagit ner alla mina tomtar, julgardiner, juldukar och jultavlor. Det enda som finns kvar är en tomte och julgranen. Den är fortfarande så pass fin att den får stå någon dag till. Jag har även varit på FB lite och fått kontakt med en gammal klasskamrat som jag lärde känna när jag läste till sköterska i Kristianstad. Så himla kul!!! Har bjudit hit henne på tefika i slutet av januari då jag ska vara sjukskriven i 2 veckor. Det enda jag kan göra under den tiden är att fika, så det får bli det helt enkelt. Ska bli opererad för karpaltunnelsyndrom i höger handled. Och jag kan inte fatta att just JAG har fått det. Herregud, jag är bara 36 år. Jag har inte lyft så himla mycket i mitt liv och annat. Klart att jag hade nog klarat av att leva med det ett tag till, men det som är det värsta är ju att handen blir alldeles kall och ända in i skelettet och det dröjer länge innan jag kan få den varm igen. Inte ens dubbla vantar hjälper. Fruktansvärd känsla. Nyårsafton skulle jag och Linn spela bowling på Wii, men det fick ganska snart ge vika, fick så himla ont i handleden. Så nu längtar jag till jag är återställd i handleden igen så jag kan börja vara mig själv igen... Efter operationen blir jag som sagt sjukskriven 2 veckor och jag vill absolut inte vara sjukskriven egentligen. Att dom orden kommer från min mun kan jag inte fatta. Tror det beror mycket på jobbet och att jag trivs så bra. Hade jag varit på några av mina gamla arbetsplatser hade nog tankegångarna varit annorlunda. Då hade jag kunnat vara borta både 3 och 4 veckor.....Hemska tankar jag har i mitt huvud om mina forna arbetsplatser, men så är fallet och varför ska man hyckla med det?
Nää, nu ska jag gå och hänga upp tvätt för det är ju ingen annan som gör det, allra minst tvätten själv..... Kram på er, var ni än är!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar